Nu när jag blivit mormor så kommer många minnen tillbaka från
när jag själv först fick barn. Det var en stor chock att plötsligt
vara ansvarig för en annan människa, för varje behov hon hade och
varje minut av varje dag och natt. Jag minns att jag inte sov
knappt något alls de första dagarna, jag var så orolig att jag inte
skulle vakna om hon behövde mig.
Sedan lärde jag mig ganska snabbt att man absolut vaknar, det är
mammainstinkten som gör att man alltid är redo. Nästa steg var att
förstå att det var väldigt bra att försöka sova när man kunde, för
det var inte alla nätter som var de lugnaste. Efter det kom
insikten att det nog kommer dröja flera år innan man sover
ordentligt igen. Just eftersom man alltid är redo att vakna så
sover man inte heller djupt. Min dotter är nog mellan steg ett och
två just nu skulle jag tro…
Ja, sömnen är väldigt viktig och utan den så blir man galen. När
man blir mamma så lär man sig verkligen att värdesätta sömnen